Ja denna helg har ju gått i hundens tecken. 

Onsdag packade jag ihop mig och Szune och drog till Luleå för att hämta Erika, sen bar det av 30 mil söderut och sedan 8 mil inåt landet. Har själv aldrig varit i de trakerna och blev därmed lite stollig av det annorlunda landskapet. Klockan 8 på kvällen var vi framme hos Maria och hennes familj på en idyllisk gård mitt i björnskogen.

Under torsdagen och fredagen hade vi instruktörsledd träning som kom med tips och råd. Så nu har jag massor av inspiration och idéer inför min och Szunes träning.

Lördag tränade vi själva.

Skulle kunna skriva så mycket om allt som vi gjorde och hur bra det gick med det ena och det andra, men jag säger att det var lärorikt, sjukt kul och helt underbart med detta läger. Alla delar även regnet. 

Nej vet ni detta gör jag gärna om!

Men jag kommer ner nästa år och gör björnprov med Szune!

  Mattes hjärtegryn.

Kennelmamma Jenny och en hane ur A-kullen vid namn Nixon.

Rottrobis Nelly the Next har åsikter om fotografering.

Redo för träning  

Snygga Ally :)

Vi hade två katter bland hermelinerna, Corgweilern var en :)

Neo kan ju verkligen göra intryck.

Hade tänkt skriva om hur underbar dagen varit och berätta om vad vi gjorde men sammanfattar det så här istället:

- Hundliv är härligt.

Szune har nu funnits hos oss i två och en halv månad. Han har gått från en luddig liten 7 kilos valp till en ung slyngel på 22 kg.

Nu när jag verkligen känner att jag lärt känna honom så kan jag nog beskriva hur han är.

Szune är en envis rackare, hittar gärna på hyss och är alltid i farten, när han blir trött så blir han bara vildare. Han är ett yrväder som skäller när han vill något (vi jobbar på detta). Han driver mig till vansinne vissa dagar då han vägrar lyssna.

Men de allra flesta dagarna så är han helt underbar. 

Bara en sån simpel sak som att han faktiskt kommer när jag ropar på honom fastän han leker med andra hundar får mitt hjärta att svälla av stolthet. 

Den här underbara lilla minigrisen följer mig, han vill jobba med mig och han vill vara nära mig hela tiden.

Jag älskar denna lilla kille så mycket, kunde inte ha fått en bättre julklapp.

Min underbara minigris i vårsolen.

De sista veckorna har varit så fyllda av aktiviteter att jag inte hunnit vara ensam och tänka på länge. Idag läste jag dock en väns blogg och kom fram till det hon skrivit om hennes hund som också blev en ängel aldeles för tidigt. Detta kan beskriva många av mina hundvänner, då nästan alla förlorat en vän i förtid. Självklart förde detta mina tankar till min förlorade vän, den som jag kämpade för i ett helt år och vann kampen med, bara för att ett år senare förlora allting.

Alfons den 8e maj förra året.

Jag tror inte människor runt omkring förstår vilken smärta som dessa förlorade vänner orsakar. Dessa människor har nog aldrig haft en sådan vän som vi har haft. Dom tycker man pratar om ens fyrbenta vän som om det vore ens barn, det är ju nästan det, skillnaden är att vi spenderar så mycket mer tid med våra älskade hundar än vad många gör med sina barn.

De personer som jag umgås med idag väldigt mycket de förstår den sorg jag har och jag förstår deras även om allas sorg är olika.

Mitt i allt så känner man den där sorgen, vissa dagar mer vissa dagar mindre, men den finns där, varje dag varje kväll. Den är hemsk samtidigt som den påminner om att ta vara på varje dag som ges.

Fyfan vad jag saknar dig min ängel, det må vara menat att det skulle bli såhär, att Szune skulle vara min och inte du. Var det menat att du inte skulle ha blivit opererad? Eller skulle du ha dött under operationen? Vad var det som gjorde att jag var tvungen att ta farväl av dig? 

Vad i helvete var vitsen liksom?

Ja det har ju varit riktigt härligt väder sista dagarna och självklart har man passat på att vara extra mycket med hunden utomhus. Fast hela denna vecka har jag spenderat extra mycket tid med hunden.

I går var vi på stan och socialtränade och käkade glass. Det är inte bara Szune som behöver socialiseras utan matte är ju lite skygg emellanåt. Just nu är nog Szune med socialiserad än mig.

Idag tänkte jag faktist inte göra något speciellt förutom att ta en promenad med lillen. Men vi masade oss iväg till sandtaget där hundfolket hade samlat sig.

Szune fick leka med Bonnie, Unik, Mila och Lana. Duktiga hundar som går att släppa ihop utan att något händer. Så härligt att se dem vara hundar. Szune hann dock inte riktigt med de andra, han har inte lika långa och snabba ben :) Lill trollet.

Lördag på stan

Idag i sandtaget

Men seriöst, finns det något härligare än en underbar dag som man spenderar med sin trognaste vän?

Var ju så att valp + skola = väldigt lite tid över till annat. Måste ju faktist hinna med saker som t.ex dusch.

Szune växer som ogräs! Från ynka 7 kg när vi hämtade honom har han nu närmat sig 18 kg. Min lilla kille är inte så liten något mer, i kroppen i varje fall. Det är något man måste komma ihåg när man tränar med honom. Han är faktist ganska liten fortfarande.

Just nu planerar vi en utställningsdebut den 12 maj i överkalix. Mycket spännande!

Dessutom tränas det för fullt med alla möjliga människor, vilket är guld värt. Sen längtas det ju en hel del efter barmark så man kan börja spåra! 

Szune har skaffat sig en mycket liten kompis i form av en liten Corgi vid namn Megavolt. Pojkarna har superkul ihop fastän det är en differens på en hel vuxen Corgi mellan dem i vikt. Sötnosarna :)

Ska försöka ta med mig the Kamera nästa gång de busar. Helt sjukt söta är dem.

Sen har jag råkat gå och bli förälskad i Megavolt och hans storebror Vattuskräcken. Altså vilka charmtroll! 

Förutom barmark så längtar vi efter kennellägret! Ska bli så roligt att träffa så många Rottrobisar! Can't wait.

Grattis till Deviljas A-kull på 4 årsdagen! Hela 4 år har gått sedan de föddes. Kan inte fatta det. Idag hade min älskade Alfons fyllt 4 år. Saknaden är större idag än vanligt.

Önskar han vore här, han hade kunnat lära lilla Szune en hel del, min fina ängel.

Då hade han och Szune fått äta tårta tillsammans.

Så annorlunda livet helt plötsligt kan se ut. Var ju inte meningen att jag skulle ha en liten valp nu. Men ändå far det omkring en liten vilde kring fötterna på en.

Ena dagen har man en frisk och glad hund, dagen efter får han somna in.

Sen sorg och ofantlig smärta. 

Till sist solsken i form av Szune.

Saknar dig Alfons, jätte mycket.

BB

I helgen har vi varit ute hela dagarna. Lördag spenderades på gruvberget med mamma och gänget. 

Szune fick åka skoterpulka för första gången i sitt liv. Lilla killen var stencool och försökte sova i min famn, dock lite för guppigt för det.

Sen mystes det hela dagen vid brasan. 

Samma på söndagen dock utan skotertur och istället i sällskap av andra hundar och dess ägare och div bihang färdandes på skoter :)

Mycket trevlig dag!

Szune gjorde bekantskap med Mila som i normala fall brukar vara mycket försiktig med valpar, dock var ju inte denna kille särskilt försiktig så då var Mila lite busigare, haha tokhundarna.

Lilla Shar-pei tiken Nilla var också med och grillade, hon var också duktig med Szune fastän han var så på och ville busa.

Helt sjukt härlig helg. Vi var helt slutkörda på söndag kväll, blev att hoppa i säng före 22.00

Avslutade helgen med sen middag på Ming med Therese och Jim.

BB

En vecka har snart hunnit gå sedan lill killen kom och började vända upp och ned på tillvaron. Vilken vecka det har varit!

Först och främst har jag varit helt salig och gått på moln i sjunde himlen sedan han kom, största delen av tiden...

Nu är det ju såhär att Szune har energi och den verkar oändlig ibland. 

Varje dag börjar kring 6.00, då tycker Szune att vi sovit klart, för då är han minsann kissnödig och hungrig. Upp och hoppa matte!

Sen är det aldrig en lugn stund. Plocka ut saker ur munnen på honom stup i kvarten, ta ut honom och försöka torka kisspölar medan man parerar vildingen som vill åt moppen eller pappret som man torkar med.

Mellan alla måsten så gör vi ju roliga saker också. 

Hittills har jag hunnit klicka in honom och nu har vi börjat med kontaktövningar, han har varit och hälsat på hos folk, träffat massor med människor och hälsat på några hundar. 

Koppel träningen går sisådär, han tycker ju det är så mycket roligare att vara lös. Täcket vill han inte ha på sig alls och samma visa med halsbandet, dock har påsättningen av halsbandet blivit enklare nu. 

Ett steg i taget så är han snart en lydig kille :)

Just nu njuter vi bara av att vara med varandra. Livet känns helt igen.

Sen så var vi till veterinären idag eftersom han haft nå konstigt i ögat sen vi hämtade honom.

Var visserligen ingen större fara men det ser otrevligt ut och dom rekommenderade att man opererade bort det.

Detta är hudceller som tyckte att de skulle växa på ögat, i samma veva tyckte även några hårstrån att de skulle växa där och det gjorde dem. Utan operation så kan stråna växa så mycket att de irriterar ögat. Så operation är ett måste.

Det är en relativt liten operation och ögon läker fort.

Nåja nu ska vi fredagsmysa lite!

BB

Hej jag heter Rottrobis Szune, min mamma heter Q G Crni Lotos men kallas Tjugi, Tjugan, "Qugi" min mamma är en mycket duktig mamma med massor av tålamod då jag och mina två syskon Szaga och Szol är rätt busiga av oss och hon stod ut med oss. Min pappa heter Deminas Viggo, han har många extra bokstäver i sitt namn för han är så snygg så då får man sådana bokstäver. Det vill jag också ha när jag blir stor och stark som pappa.

Det började redan på fredagkväll. Sent på kvällen så kom två galningar in genom dörren och väckte mig och mina syskon. Jag fick komma ut i hallen och dom pratade en massa med den där rösten som alla använder när de ser mig och mina syskon, tror dom sa "finaste killen i världen" "ska du komma och bo med oss". Visste inte riktigt vad de pratade om då.

Fick sova med mina syskon en natt till och på lördag morgon fick jag och syrrorna springa omkring i hela huset och busa! Vi hade så roligt. Dom där galningarna var kvar fortfarande.

Vi fick springa och busa utomhus lite också. Snö är jätteroligt!

När jag och syrrorna började bli lite trött så börjar galningarna helt plötsligt att röra sig som om de skulle åka. Men dom tar mig med sig! 

Jag fick sitta i en tjejs knä, "matte" kallade hon sig, i den där saken som lät lite konstigt.

Sen mådde jag lite illa men sen vet jag inte riktigt vad som hände för helt plötsligt så fick jag lite korv och godis och sen ännu lite senare så säger dom att "vi är hemma". Jag tror jag somnade.

Det blåste jätte mycket när vi klev ur den där saken. Men vi gick in jättefort och där inne var det varmt. Två konstiga djur bodde redan där. Dom stirrade på mig. Det var mycket nytt att lukta på och sen fick jag mat som jag åt upp, jag hade inte fått mat på ett tag så jag var ganska hungrig. Sen gick vi ut och kissade och bajsade. Det var jättekul ute, för här finns det JÄTTE JÄTTE mycket snö! Mycket mer än hemma hos mamma Jenny. Jag fick leka massor i snön.

Sen kom det fler människor, en kallade sig "fammo" och hon gillade att pussas så jag pussades så mycket jag kunde. Alla verkade så glada att se mig. En sa att man blir sjuk av mig, men jag smittar ju inte?

Sen så var det dags att sova tyckte "matte" så vi gick in i sovrummet och "matte" släckte ner lamporna och bäddade ner mig i min säng. Men jag var inget trött så jag busade istället.

"Husse" hade lagt en stor säng på golvet som han sov på tills jag väckte dem mitt i natten och då fick jag gå ut och kissa. Sen lade sig "matte" på sängen, henne busade jag lite med innan jag somnade. Vid fem var jag hungrig och behövde kissa igen, "matte" vaknade jättefort och tog ut mig. Sen sov vi tills det började låta jättekonstigt i nån grej som "husse" hade. Sen vaknade han och då fick jag mat. 

Jag och matte har busat och myst hela dagen. Jag gillar att vara här. Dom där djuren som stirrar var visst "katter" och dom är väldigt nyfikna på mig. Speciellt den dom kallar Sigge. Han är också en pojke som jag.

Här finns massor av leksaker, min favorit är "anka vanka", den låter jätteroligt! 

Det är jättekul här och väldigt mysigt, jag sover jättebra här och jag saknar nog mamma Jenny lite, men hon har ju min mamma Tjugi och farbror Bo som tar hand om henne.

Dom här "matte" och "husse" har ingen annan än mig, så jag stannar nog här och tar hand om dom. För jag tror inte "katter" tar så bra hand om människor.

Nu ska jag mysa med matte!