Svackan sitter i ännu.

Dock har en hel del hänt sedan sist.

Sommarjobbat klart, bokat en ny soffa, bytt frisyr och hårfärg, skolan har börjat och det bästa av allt... Dorina ska komma på fredag och bo här ett tag.

Teresa ringde i söndags och surrade lite med mig om det. Hon kunde inte ha haft bättre tajming.
Lördagkväll har jag och Micke spenderat hos Therese och Jim. Therese har en otroligt söt liten chokladbrun dobbis tik som låg och myste med mig när vi såg film. Detta fick mig att inse hur EXTREMT jäkla mycket jag saknar att ha hund. 
Dagen efter ringer Teresa och frågar ännu en gång om jag kan tänka mig att hjälpa en kortare period med Dorina. Jag vet att Micke skulle säga nej men lovade att prata med honom iaf. Han sa att han inte brydde sig... 
Och Dorina kommer hit på fredag.

Samtidigt som jag hjälper Teresa, Dorina och får mer erfarenhet själv så känns det ändå konstigt.

Kan inte riktigt förklara känslan men känns som om jag "överger" Alfons minne på något sätt.

Men samtidigt: Är det inte dags att jag ska få må bättre?

Även om Dorina är hos mig tillfälligt så behöver jag få någonting att fylla tomrummet som Alfons lämnade, om ens bara en mycket liten del för en stund.

Fastän jag minns hur hans päls kändes mot mina fingrar, hur han luktade bakom öronen och fastän det finns en bild av honom vart jag än vänder mig så är det som om han aldrig funnits.
Han har slutat existera.
Saknaden, sorgen och tomrummet är det enda han lämnade kvar.
Varför behövde det hända? Varför skulle jag förlora min bästa vän? Varför skulle han utsättas för det? Räckte det inte med allt det andra?

Så jävla orättvist. 

Lagomt trött då jag inte har någon dygnsrytm alls. Vet verkligen inte om jag vill jobba mer natt alls nästa sommar. Om inte annat så kanske det blir på annat boende, man hinner aldrig ställa om dygnet när man jobbar så mycket.

Sitter och fördriver tiden bara, gör ingenting om dagarna alls.

Igår var jag och hälsade på Erika och Nelly. Riktigt trevligt att få surra lite hund och goa med mys Nellan. Var ju självklart tvungen att säga att jag tycker Erika ska leasa ut Nelly till vinterlöpet så jag kan ta en Nelly bebis :)

Det är ju så sjukt mycket som måste klaffa för att jag ska få mig en valp.

Rätt tid på året, rätt kombination, det ska komma hanar, jag ska få komma och titta på valparna som en av de första för att kunna få välja valp. Och sen spelar det ingen roll om allt detta blir rätt, måste ju kännas rätt när man träffar valpen också.

Tror inte att jag kommer hitta valp lika lätt som jag hittade Alfons, han valde ju oss.

Usch och fy vad jobbigt det är.

Men jag längtar så otroligt mycket efter en ny liten buse att mysa med.

Micke kommer hem ikväll och då tänkte jag laga tacopaj.

Nu blir det att fortsätta fördriva tiden med lite städ och liknande.

BB 

Usch känner mig inte på topp. Allting känns fel idag, kläder, saker att göra, jobba osv osv.

Satt igår och spanade på kennlar som vanligt.

Känns som om att det inte kommer finnas någon valp till våren för oss. Vet inte varför men får den känslan. Dessutom är det sååå länge dit.

Att det är tomt hemma känns extra mycket just nu eftersom Micke är i Gällivare och jobbar. Har nog aldrig varit så här rent hemma på de fyra år jag bott här. 

Skulle kunna döda för att ha hundhår på golvet igen. Då vet man att man inte är ensam i alla fall.

Mer än en månad har gått, 5 veckor för att vara exakt. Det känns självklart bättre, kan tänka på honom utan att få andnöd. Men det gör så jävla ont fortfarande.

Speciellt då jag tittar efter kennlar, då känns det riktigt mycket. Som om jag sviker honom på något sätt. Men jag vet att jag inte kan leva utan hund resten av livet.

Till helgen ska vi begrava askan. Det känns väldigt vemodigt.

Nu har vi ju i alla fall fått upp en massa bilder, så nu ser jag honom varje morgon då jag vaknar och när jag sitter i vardagsrummet. 

BB

Var på IKEA och blåste lite pengar. Slutresultatet blev nytt sovrum.

Sängram Hemnes, Vägglampor Årstid, Sängbord Hemnes  

Bokhylla Billy, Vitrindörr Olsbo (?), Skrivbord gammalt fynd ommålat sen två år tillbaka, Dator ren antikvitet som Micke använder dessvärre min...

En massa förstoringar på vår prins som hänger i hörnet så jag ser honom varje morgon jag vaknar.  

Dessa bilder hänger i vardagsrummet.   

Gjorde lite speciella muffins som jag stal receptet från en kokbok som låg framme på köksbordet på jobbet. Väldigt goda och inte super söta som muffins har en tendens att bli.

16 st små muffins

25 minuter 175 grader, längst ner i ugnen

Smet:

• 3½ dl vetemjöl
• ½ tsk bakpulver
• ½ tsk bikarbonat
• 1/4 tsk salt
• 125 g osaltat smör, rumstemperatur
• 2½ dl brun farinsocker
• 2 ägg
• 1 1/4 dl kakao
• 1 tsk vaniljextrakt eller vaniljsocker
• 1½ del mjölk

Fyllning: 

• 300 g Philadelphia ost
• 3/4 dl socker
• 1 ägg
• 1 tsk vaniljextrakt eller vaniljsocker

Smet:

Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat, salt i en stor bunke. Vispa socker och smör pösigt, tillsätt ägg ett i taget, kakao, vaniljextrakt / vaniljsocker och sist mjölk.

Rör ner i mjölblandningen och blanda ordentligt.

Fyllning:

Vispa osten mjuk , rör ner socker, ägg och vaniljextrakt / vaniljsocker. Vispa smeten fluffig.

Använd muffinsplåt med pappersformar. 

Fyll formarna till hälften med smet och fyll sedan cirka 2 msk av fyllningen som ett lager över smeten. Fyll upp med hälften av varje smet till cirka en halv cm från kanten av formen.

Grädda tills de känns fasta cirka 25 minuter.

Tips: Gör en god frosting med philadelphia ost och florsocker och någon smaksättning som du dekorerar muffinsen med, eftersom de inte är så söta så blir detta inte för sliskigt.