Fredag kväll 21.40 lämnade vi Trånga gatan, 1 h och 27 min senare stod vi parkerade på mormors gård. Detta var första gången jag blev åkrädd med Micke. 

Lördag blev vi väckta av lilla Nova som tyckte det var skitkul att vakna för hon vaknade då med ett gapskratt. Några minuter efter vi vaknat och börjat kliva upp kommer Malin indundrande i sovrummet för att överraska. Var bara jag och Micke som visste att de skulle komma upp under dagen.

Under förmiddagen gick vi ner till marknaden och åt lite lunch och gled omkring och fördrev tiden.

Sen resten av dagen spelade vi kort, bastade och surrade med släkten som var där...

Det var

Mommo, Jag, Micke, Anki, Lalle, Liam, Nova, Malin, Christian, Kicki, Conny, Niklas, Natalie, Åsa, Kurre, Jonte, Mia, Casper, Kim, Emmeli, Emmeli, Gabriella, Kevin och Atlas. Fullt hus mao.

Söndag efter lunch åkte vi hem.
Min dator vägrar koppla upp sig mot min telefon och därför kan jag inte lägga upp några bilder. 

BB

Tiden rusar iväg. Mer än två veckor har flugit förbi. Det börjar vara dags att ta tag i saker som måste göras. Söka studiemedel inför kommande skolår och även börja plugga inför Matte 2 omtentan i Augusti som hägrar.. Vill verkligen inte börja plugga men skulle vara riktigt jobbigt att ha det liggandes till nästa sommar. Speciellt om vi ska välkommna en ny familje medlem på fyra ben.
Vem fan vill sitta med matteboken när man har en valp som äter ens tår?

Har en hel del att fundera på framöver.
Mycket som gnager i min lilla skalle.

Måste ta ur fingrarna ur röven och börja fixa saker nu.

I helgen drar vi iväg till Övertorneå. Vi ska på matarengi marknad och hälsa på mormor såklart. Blir skönt att komma bort en dag.

Nåja nu är det dags att börja göra sig klar till jobbet. Jobbar i natt sen är jag ledig nästan en vecka. Ibland faller schemat in riktigt bra.

BB 

Kom och tänka på att jag inte skrivit något på länge. Har verkligen inte orkat och så har min vardag blivit mycket mindre aktiv. Gör i princip ingenting. 

6 dagar innan Alfons dog skrev jag om min bästa vän. Visst är livet lustigt? 

Det är som att någon högre makt vill visa att det är de som bestämmer.

Inte för att jag tror på något egentligen.

Frågan Varför? dyker fortfarande upp flera gånger om dagen. 

Avbröt mina 30 dagar efter dag 7. Kanske dags för dag 8?

Det får bli när jag orkar.

För just nu känns ingenting värt att göra.

Så länge jag umgås med någon så fungerar vardagen men direkt då jag är ensam smyger saknaden sig på.

Jag är inte van att vara ensam, har inte varit ensam på 3 år, inte en hel dag.

Samtidigt som jag skulle kunna hämta en ny valp idag bara för att jag saknar Alfons så vill jag inte göra det just på grund av att jag saknar honom och just nu känns det inte rätt.

Jag vill sakna och sörja min ängel så länge det krävs. 

Dessutom har saknaden lämnat en bitter eftersmak som jag inte vill uppleva igen.

Tänk om allting händer igen?

Skulle nog kunna offra resten av mitt liv för att få tio sekunder till med honom. Bara att få känna hans doft, hans mjuka öron och se hans vackra ögon ännu en gång.

Men innerst inne vet jag att detta var det enda rätta, även om det gör ont.

Alfons har gjort mig till en bättre människa och gett mig så mycket. Det är inte mer än rätt att jag ska ta de kunskaperna och föra vidare de på en ny individ som i sin tur kommer att lära mig så mycket mer om både hundträning och om mig själv.

Jag längtar samtidigt som jag fruktar den dagen jag är redo för en ny rottis i mitt liv.

BB

Detta var den värsta dagen i mitt liv.

Det började på måndagen klockan två. Alfons fick ett EP anfall.

När oron lagt sig och vi tror allt bara var tillfälligt och frid och fröjd...

Klockan 23.00 får Alfons ett nytt anfall.

Här brister allt.

Vi vakar hela natten, vågar inte somna för rädslan att vakna av att Alfons får ett nytt anfall. Vågar inte låta honom somna eftersom jag vet att vid vila får de oftast anfallen.

Klockan 8.30 har vi tid hos veterinären.

10.15 är beslutet fattat.

10.45 Somnar han in...

Jag får aldrig mer se honom igen.

VARFÖR?! Hade inte han gått igenom nog mycket?? 

080427 hämtade vi hem honom

100218 blev han friskförklarad 

110628 blir han ryckt ifrån oss..

Var finns rättvisan? 

Varför fick vi bara 1 år 4 månader och 9 dagar då Alfons var frisk?

Han spenderade mer tid som sjuk.

Det gör så ont. Livet saknar mening.

Varför blev du tagen ifrån mig?

Jag älskar ju dig...

Vila i frid, du var det bästa som hänt mig. Jag är så tacksam över att jag fick lära känna dig.

En ängel som bara var till låns.

Vi ses igen en dag.

Kommer aldrig glömma dig,

du finns alltid inom mig.

Deviljas Alfonzo 080301 - 110628