Som vanligt var det söndagsträning i skogen med trevligt sällskap. I vanlig ordning var Lena där med sina damer, idag kom även Herr fotograf med, även kallad Roger. Förutom Therese och Mila, Marie-Louise och Elite (stavning?) var även en ny nos med, Oliva och Nilla. Jätte söt shar-pei tik!

Sök i vanlig ordning, gick lite sämre denna gång då det var en jättekonstig gubbe med en knasig apparat framför näsan som gav ifrån sig ljud (Roger med sin kamera), Dorina verkade tycka det var spännande så hon tappade fokus lite grann. Men efter några skick så gick det bättre.

Idag hade jag inte lika mycket tid som vanligt då jag lovat att hjälpa en kompis att flytta så fick åka lite tidigare. Vi hann dock gå ett spår också och före träningen promenerade vi en liten stund så Dorina fick bralla av sig lite. Hon har massor av energi efter tentaperioden.

Här kommer några bilder som den jätteduktiga fotografen Roger tagit på Dorina! Tack så mycket för det!

BB

Har varit ganska tyst här sista tiden. Har haft tentor så det sista på planeringen är bloggen. Dessutom blir det alltid lite tråkigare under tentaperioden då jag inte har lika mycket tid att träna hunden.

Nåja nu är den över och en ny läsperiod börjar i morgon.

Har inte hänt något särskilt sen sist egentligen. Tråkig som man är.

Ändrat om utseendet lite på bloggen eftersom de fick för sig att ändra bredden på bloggen. 

Ska snart iväg och träna sök med Dorina, tänkte köra lite långa inkallningar och lägga ett spår åt damen. Hon kommer nog vara trött senare idag.

BB

Dorina och jag jobbar på i vanlig ordning.

I tisdags gick hon ett viltspår, 24 h, helt klockrent som vanligt. Duktiga Doris!

Tisdag var det även lydnadsträning på arenan, hon och jag har fått mycket bättre kontakt på sista tiden och lill tjejen är super fokuserad.

Igår var vi och promenerade för första gången med grannen Linnea och hennes två busar. Gick jätte bra, ingen som betedde sig illa på något sätt och efter en liten stund tappade alla tre intresset av varandra.

Idag har vi varit på morgonpromenad med Emmelie och vid lunch fick Dorina öva på att vara kring barn i form av en sjövild Nova. Faktum är ju att Dorina verkar gilla Nova för hon har varit jätteduktig med henne.

Snart ska vi ut med Linnea och träna lite lydnad med busarna.

BB

I fredags bar det av mot Sundsvall. Erika och jag mötte upp Marie i Skellefteå där vi bytte bil och fortsatte neråt landet mot Rottrobis kennel.

Nelly och Zelma skulle ställas i Nordic hallen på lördagen och Erika skulle figga på söndagen.

Jag skulle bara följa med för att träffa Jenny som har kenneln och självklart för att träffa finaste Bosse!

Det första jag märkte när vi kom till Timrå var att Jenny var en riktigt härlig person. Har ju mailat med henne till och från så det kändes ju som om man hade träffats förut! Så att verkligen träffa henne var riktigt kul. Härlig person med hjärtat på rätt ställe. 

När Bosse kom ut genom dörren var det blandade känslor. Oj vad mycket Alfons jag såg i honom, speciellt i sättet. Helt underbar hund och så snygg!

Inte konstigt han är så stor heller, han måste ju ha en stor kropp som rymmer all hans charm!

Det var härligt att träffa honom, även om tårarna var nära en stund.

Jag och Bosse 

Snygg killen!

Tjugi och Bosse

Fina Tjugan!

Tjugi är en fin liten dam. Fruktansvärt söt och trevlig. 

Vi hade en trevlig fredag kväll med Idol och glass. Blev dock att sova tidigt eftersom det var utställning dagen efter i Nordic hallen.

Oj vad många fina rottor jag fick träffa. 

Nordic hallen precis när vi kom in, denna blev överfylld med folk senare.

Bästa avelsgrupp skulle koras. Jenny ställde Tjugi, Sambo, Python, Belle och Zelma. Dom placerade sig 4a. Om jag fått det om bakfoten så säg till! Så mycket information att jag blev full i skallen..

I ringen, bästa avelsgrupp.

Snyggaste rottan Sambo! Tjugis bebis. Supertrevlig kille, som jag blev lite förälskad i.

Söta Tjugi

Söta Tjugi och goa Erika

Världens finaste Nelly!

På lördag kväll var vi på middag med ett gäng rottrobisar. Mycket trevligt sällskap och god mat, det kan inte bli mycket bättre.

Just det, jag lyckades vinna ett pris på en "tipsrunda". Valde en första hjälpen väska från Agria :) 

Söndagen bjöd på mentalbeskrivning. Mycket spännande att se mhn. Ganska lustigt hur olika hundar kan reagera, visserligen inte så konstigt eftersom alla människor är olika.

Sammantaget en sjukt rolig helg! Träffat massor av trevliga hundar och människor. 

Jag hoppas att detta inte var en engångsförteelse. Förhoppningsvis blir det många fler i framtiden, fast då att jag har en egen hund med mig.

Tack allihopa för den härliga helgen! 

BB

Var i pagla igår med Dorina och tränade lite budföring och sök. Även fast regnet öste ner ganska ordentligt var vi tre stycken i farten, Lena och Pernilla var de andra två tappra själarna.

Även fast träningen blev mycket blöt så var det roligt.

Dorina fick testa nästa steg i söket och det gick verkligen över förväntan. Hon sprang mellan Pernilla och Lena, förbi mig som om hon inte gjort annat. Dock var Lenas godisar otroligt goda så Dorina hade lite svårt att slita sig därifrån. 

På vägen hem la jag ut ett viltspår som skulle ligga 24 h.

Idag efter skolan bar det av till skogen för att leta upp älgen som jag gömde. Dorina hittade den självklart även denna gång. Mycket störningar i form av orienterare och en helikopter. Orienterarna var helt ointressanta, dock verkade Dorina tycka helikoptern var lite väl spännande, men hon tappade inte spåret ändå.

Massor med beröm när hon hittade klöven som hon sedan fick bära iväg till bilen. Mycket nöjd var hon!

Väl hemma och ensam råkade jag tänka lite för mycket.

Sitter och tänker på den enorma saknaden som gnager inom mig. Det känns verkligen som om det aldrig kommer bli bra. 

Visst kan man sluta tänka på det och ha roligt, men samtidigt så varje gång jag tränar med Dorina eller går på en promenad med henne så tänker jag på vem jag egentligen borde promenera och träna med...

Den där underbara ängeln som slets ifrån oss aldeles för tidigt.

Han finns där i mina tankar, i mitt hjärta

varje dag, varje sekund

Varje dag jag vaknar så hoppas jag att han ligger där bredvid och snarkar

Varje dag önskar jag att jag fick pussa hans nos en gång till

Men varje dag börjar med att jag talar om för mig själv att han inte finns mer och att jag aldrig mer får pussa hans nos.

Den här bilden ovanför är från hans 3 års dag. 3 månader och 27 dagar senare fick han somna in.

Vi var så lyckliga den dagen. Det var en helt underbar dag, solen sken och det var bara några minusgrader ute. Vi var och promenerade på skoterlederna i två timmar och bara myste i solen.

Fick jag återuppleva en dag i mitt liv igen så hade jag valt den. Vi var lyckliga då, vi var tillsammans och bekymmerslösa.

Det var precis som det skulle vara.

Vaknar nästan varje natt av minnet från den dagen vi avlivade honom. Går igenom det om och om igen. Från det vi pratar med veterinären tills det att jag lämnar rummet. Micke stannade lite till.

När jag vaknar känner jag paniken som jag kände då vi kom hem från gammelstan. Känner smärtan i bröstet och paniken som jag kände då när jag såg hans tomma bädda. 

Men bara för en sekund. Sen slutar det.

För jag vet att hur ont det än gör så hade jag fattat samma beslut igen, för hans skull.

Jag saknar honom, kommer alltid att sakna honom. 

Jag vet att tiden läker alla sår,

men ärren de består.

Som ett minne av det som hänt,

en förnimmelse av det man en gång känt.

Min vän, vi ses igen,

en vacker dag, du och jag.

Jag hoppas du väntar på mig,

jag kommer alltid älska dig...