Sista riktiga läsperioden har börjat och den är inte nådig. Massor att göra och dessutom skall ofärdiga kurser slutföras, examensjobb skall fixas, sommarjobb/jobb, hunden skall debutera i lydnad och bruks, röntgen, MH.

Ett par saker att göra. 

Har inte en blekaste aning om vad jag ska göra för exjobb.

Allting hopar sig bara. 

Så många tänk om också, man blir ju halvgalen. 

UGH.

Visste om det redan innan Alfons kom in i mitt liv, visste bara inte hur mycket, men vilka jävla hundrasister det finns.

Tog en långsväng med lilleman här på kvällskvisten. Myste på och Szune fick gå lös, såg att någon går med hund en bit framför så jag ropar in Szune och kopplar honom, som vanligt. Närmar mig kvinnan med en norwich terrier liknande hund som ligger platt på magen i snön. 

Kvinnan: "är det en hane?"

Jag: "Ja"

Kvinnan suckar: "ja då blir det inte så trevligt"

Jag: "Den här hanen gör ingenting."

Kvinnan: "Min låter ganska illa så din kan flyga på honom"

Jag: "Jahaa..."

Kvinnan: "Ja han blev påhoppad av en stor svart hund för längesedan och sen dess har han blivit arg när han ser någon stor svart hund"

Vid detta laget har den lilla hunden börjat låta ganska illa.

Jag: "den verkar ju mest osäker"

Kvinnan: "Nä han är arg och såna där hundar som du har brukar bita arga hundar!"

Jag tittar på Szune som tittar på den lilla hunden som om han är skvatt galen.

"Fast den här gör ingenting"

Kvinnan: "det vet du inte, det kan vända när som helst"

Sen säger kvinnan till sin hund: "Han kommer inte äta upp dig, han har redan ätit frukost och säkert middag också"

Jag: "NÄ han har inte fått middag ännu, det är därför vi är på promenad!"

Sen fortsatte jag gå.

Äckliga jävla kärringhelvete.

Märkte av detta på inoffen i kalix också. Folk plockade upp sina hundar, höll bort dem och ställde sig emellan och såg rent utsagt vettskrämda ut. SUCK.

Men såklart Szune är ju skräckinjagande...