Sista tiden har fortsatt vara fylld till bredden med hundaktiviteter. Har varit något varje dag. Det har varit allt från sökträning till lydnad och myspromenader i skogen. Szune har socialiserat med även mycket små hundar och betett sig riktigt bra. Med tanke på att han är en liten valp i stor kropp så kan han råka göra illa de hundar som är mindre än honom bara genom att leka vanligt. Han verkar ha lite mer koll på de som är mindre än honom så han brukar hoppa över eller akta dem. Men såklart så blir även han busig med dem, de är ju i hans ålder och vill också leka.

Måste vara svårt för honom att förstå varför han inte kan leka vanligt med sina vänner.

Spårandet går som en dans och Szune hittar Jagularen varje gång. Nästa spår ska jag nog sätta ut en spårpinne också och se hur han reagerar. Kanske springer upp i lillskogen och lägger ett spår i morgon.

När det kommer till själva lydnaden så har jag börjat kedja ihop fot ingången. Peppar peppar. Gjorde faktiskt 80% på ingångarna, vilket betyder att vi är på rätt nivå. Ska klura lite på vad nästa nivå är. 
Idag har jag även kört lite sitt och stå. Han har lite bekymmer med stå då han gärna går åt sidan lite när jag ger kommando. Ska nog även börja med apporten inom kort.

Oj oj vad mycket som skall göras. Dessutom måste jag träna lite utställning också och om några dagar gör jag tenta.

  Szune och hans bästa vän Megavolt.

Ja denna helg har ju gått i hundens tecken. 

Onsdag packade jag ihop mig och Szune och drog till Luleå för att hämta Erika, sen bar det av 30 mil söderut och sedan 8 mil inåt landet. Har själv aldrig varit i de trakerna och blev därmed lite stollig av det annorlunda landskapet. Klockan 8 på kvällen var vi framme hos Maria och hennes familj på en idyllisk gård mitt i björnskogen.

Under torsdagen och fredagen hade vi instruktörsledd träning som kom med tips och råd. Så nu har jag massor av inspiration och idéer inför min och Szunes träning.

Lördag tränade vi själva.

Skulle kunna skriva så mycket om allt som vi gjorde och hur bra det gick med det ena och det andra, men jag säger att det var lärorikt, sjukt kul och helt underbart med detta läger. Alla delar även regnet. 

Nej vet ni detta gör jag gärna om!

Men jag kommer ner nästa år och gör björnprov med Szune!

  Mattes hjärtegryn.

Kennelmamma Jenny och en hane ur A-kullen vid namn Nixon.

Rottrobis Nelly the Next har åsikter om fotografering.

Redo för träning  

Snygga Ally :)

Vi hade två katter bland hermelinerna, Corgweilern var en :)

Neo kan ju verkligen göra intryck.

Ja nu var debuten avklarad! Inte värre än att rycka ett plåster snabbt :)

Vi var ensamma i vår klass men fick ändå BIR och HP

Med kritiken:
Klart tilltalande valp. Bra huvud och uttryck. Bra hals och rygg, för åldern bra bröstparti. Bra benstomme, goda vinklar. Rör sig mycket bra de gånger han vill.
Utmärkt päls, bra tecken.
Glad och pigg!

Min lilla älskling! Men fler utställningar blir det och fler rosetter! Rosettjakten börjar nu! Hohooo!

Anna-Lena som "äger" Rottrobis Lynx Jr, aka Vegas blev BIS-1 i valp-II. Fast vi visste ju redan att han var snyggast i den klassen ;) Grattis ännu en gång! Bra jobbat av Amanda som ställde honom för första gången!

Fotade ingenting själv, men goa Anna-Lena gjorde det, så det är hon som står för bilderna denna gång!

 
Snygga Rottrobis pojkar!   

Hade tänkt skriva om hur underbar dagen varit och berätta om vad vi gjorde men sammanfattar det så här istället:

- Hundliv är härligt.

Szune har nu funnits hos oss i två och en halv månad. Han har gått från en luddig liten 7 kilos valp till en ung slyngel på 22 kg.

Nu när jag verkligen känner att jag lärt känna honom så kan jag nog beskriva hur han är.

Szune är en envis rackare, hittar gärna på hyss och är alltid i farten, när han blir trött så blir han bara vildare. Han är ett yrväder som skäller när han vill något (vi jobbar på detta). Han driver mig till vansinne vissa dagar då han vägrar lyssna.

Men de allra flesta dagarna så är han helt underbar. 

Bara en sån simpel sak som att han faktiskt kommer när jag ropar på honom fastän han leker med andra hundar får mitt hjärta att svälla av stolthet. 

Den här underbara lilla minigrisen följer mig, han vill jobba med mig och han vill vara nära mig hela tiden.

Jag älskar denna lilla kille så mycket, kunde inte ha fått en bättre julklapp.

Min underbara minigris i vårsolen.

De sista veckorna har varit så fyllda av aktiviteter att jag inte hunnit vara ensam och tänka på länge. Idag läste jag dock en väns blogg och kom fram till det hon skrivit om hennes hund som också blev en ängel aldeles för tidigt. Detta kan beskriva många av mina hundvänner, då nästan alla förlorat en vän i förtid. Självklart förde detta mina tankar till min förlorade vän, den som jag kämpade för i ett helt år och vann kampen med, bara för att ett år senare förlora allting.

Alfons den 8e maj förra året.

Jag tror inte människor runt omkring förstår vilken smärta som dessa förlorade vänner orsakar. Dessa människor har nog aldrig haft en sådan vän som vi har haft. Dom tycker man pratar om ens fyrbenta vän som om det vore ens barn, det är ju nästan det, skillnaden är att vi spenderar så mycket mer tid med våra älskade hundar än vad många gör med sina barn.

De personer som jag umgås med idag väldigt mycket de förstår den sorg jag har och jag förstår deras även om allas sorg är olika.

Mitt i allt så känner man den där sorgen, vissa dagar mer vissa dagar mindre, men den finns där, varje dag varje kväll. Den är hemsk samtidigt som den påminner om att ta vara på varje dag som ges.

Fyfan vad jag saknar dig min ängel, det må vara menat att det skulle bli såhär, att Szune skulle vara min och inte du. Var det menat att du inte skulle ha blivit opererad? Eller skulle du ha dött under operationen? Vad var det som gjorde att jag var tvungen att ta farväl av dig? 

Vad i helvete var vitsen liksom?