Hade tänkt skriva om hur underbar dagen varit och berätta om vad vi gjorde men sammanfattar det så här istället:

- Hundliv är härligt.

Szune har nu funnits hos oss i två och en halv månad. Han har gått från en luddig liten 7 kilos valp till en ung slyngel på 22 kg.

Nu när jag verkligen känner att jag lärt känna honom så kan jag nog beskriva hur han är.

Szune är en envis rackare, hittar gärna på hyss och är alltid i farten, när han blir trött så blir han bara vildare. Han är ett yrväder som skäller när han vill något (vi jobbar på detta). Han driver mig till vansinne vissa dagar då han vägrar lyssna.

Men de allra flesta dagarna så är han helt underbar. 

Bara en sån simpel sak som att han faktiskt kommer när jag ropar på honom fastän han leker med andra hundar får mitt hjärta att svälla av stolthet. 

Den här underbara lilla minigrisen följer mig, han vill jobba med mig och han vill vara nära mig hela tiden.

Jag älskar denna lilla kille så mycket, kunde inte ha fått en bättre julklapp.

Min underbara minigris i vårsolen.

De sista veckorna har varit så fyllda av aktiviteter att jag inte hunnit vara ensam och tänka på länge. Idag läste jag dock en väns blogg och kom fram till det hon skrivit om hennes hund som också blev en ängel aldeles för tidigt. Detta kan beskriva många av mina hundvänner, då nästan alla förlorat en vän i förtid. Självklart förde detta mina tankar till min förlorade vän, den som jag kämpade för i ett helt år och vann kampen med, bara för att ett år senare förlora allting.

Alfons den 8e maj förra året.

Jag tror inte människor runt omkring förstår vilken smärta som dessa förlorade vänner orsakar. Dessa människor har nog aldrig haft en sådan vän som vi har haft. Dom tycker man pratar om ens fyrbenta vän som om det vore ens barn, det är ju nästan det, skillnaden är att vi spenderar så mycket mer tid med våra älskade hundar än vad många gör med sina barn.

De personer som jag umgås med idag väldigt mycket de förstår den sorg jag har och jag förstår deras även om allas sorg är olika.

Mitt i allt så känner man den där sorgen, vissa dagar mer vissa dagar mindre, men den finns där, varje dag varje kväll. Den är hemsk samtidigt som den påminner om att ta vara på varje dag som ges.

Fyfan vad jag saknar dig min ängel, det må vara menat att det skulle bli såhär, att Szune skulle vara min och inte du. Var det menat att du inte skulle ha blivit opererad? Eller skulle du ha dött under operationen? Vad var det som gjorde att jag var tvungen att ta farväl av dig? 

Vad i helvete var vitsen liksom?

 

Gisela

14 maj 2012 08:45

Så fint du skriver... att förlora sin förljeslagare kommer tyvärr alldeles förtidigt för oss. Saknaden är oftast både smärtsam och förlamande. Man ville ju så mycket...
Jag saknar min Izzi, men känner att Loona var den bästa medicinen och hennes närvaro har varit läkande i min sorg. Nu minns jag det roliga jag gjorde med Izzi och inte det chockerande ögonblick när veterinären dömde ut henne och hon somnade in i mitt knä...
Hon kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag är så tacksam för den tid vi fick. Med Loona tar jag tag i mina drömmar igen kan blicka framåt...
Hundar är läkande
/G

http://www.nogg.se/Ekedal

Olli

20 maj 2012 19:25

Tack :)
Jag hoppas jag kan se tiden med Alfons med glädje en dag. Är inte riktigt där ännu, men snart :)
Ja dom läker verkligen alla sår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bytte blogg då denna inte riktigt var det jag ville ha...Nu hittar ni mig på...onenolli.wordpress.com   Det uttalas One and olli ;) ...

Ja kanske ska börja med att summera året som gick. Mina mål var: - Godkänt lägre klass - LP1   Båda avbockade.  Szune fick LP1 i maj då vi startade i ettan i Älvsbyn. Tre starter tre 1a pris. Sen gjorde vi oss redo för 2an och vi lyckades med 2...

Nyligt så brann det hos en bekant till mig. Vi känner inte varandra mer än genom gemensam vän. Vi pratar när vi ses och är glada. Nyligt så fick hon uppleva något som jag drömt så otroligt många mardrömmar om, huset brann ner och tog med sig två fyr...

Enkelt val. Jag gillar hanar bättre. De löper inte, de blir aldrig skendräktiga och de kan inte få valpar. Hanar har sina nackdelar de med, men jag tycker inte att de nackdelarna överväger fördelarna. Man kan säkert få en hane som är helt tiktokig ...

Oj aldeles för många egentligen. Saker som jag minns extra väl är nog när vi fick uppflyttet till lägre klass. Glädjetjutet i skogen när han tog målpinnen och hur bra han gick på lydnaden trots den tryckande värmen. Sen vann vi klassen också! Spåret...