Kom och tänka på att jag inte skrivit något på länge. Har verkligen inte orkat och så har min vardag blivit mycket mindre aktiv. Gör i princip ingenting. 

6 dagar innan Alfons dog skrev jag om min bästa vän. Visst är livet lustigt? 

Det är som att någon högre makt vill visa att det är de som bestämmer.

Inte för att jag tror på något egentligen.

Frågan Varför? dyker fortfarande upp flera gånger om dagen. 

Avbröt mina 30 dagar efter dag 7. Kanske dags för dag 8?

Det får bli när jag orkar.

För just nu känns ingenting värt att göra.

Så länge jag umgås med någon så fungerar vardagen men direkt då jag är ensam smyger saknaden sig på.

Jag är inte van att vara ensam, har inte varit ensam på 3 år, inte en hel dag.

Samtidigt som jag skulle kunna hämta en ny valp idag bara för att jag saknar Alfons så vill jag inte göra det just på grund av att jag saknar honom och just nu känns det inte rätt.

Jag vill sakna och sörja min ängel så länge det krävs. 

Dessutom har saknaden lämnat en bitter eftersmak som jag inte vill uppleva igen.

Tänk om allting händer igen?

Skulle nog kunna offra resten av mitt liv för att få tio sekunder till med honom. Bara att få känna hans doft, hans mjuka öron och se hans vackra ögon ännu en gång.

Men innerst inne vet jag att detta var det enda rätta, även om det gör ont.

Alfons har gjort mig till en bättre människa och gett mig så mycket. Det är inte mer än rätt att jag ska ta de kunskaperna och föra vidare de på en ny individ som i sin tur kommer att lära mig så mycket mer om både hundträning och om mig själv.

Jag längtar samtidigt som jag fruktar den dagen jag är redo för en ny rottis i mitt liv.

BB

 

Elin R

11 juli 2011 23:37

Sofie... Jag kan inte ana hur jobbigt det måste vara för dig. Blev alldeles tårögd när jag läste det här. Kram/Elin

Olli

13 juli 2011 12:11

Elin tack. Det är alltid tungt att förlora det man älskar. Men när jag har vänner som dig och alla andra så blir sorgen så mycket enklare :)

 

Teresa

13 juli 2011 10:25

Väldigt fint skrivet! Låt det ta sin tid...

Att sörja, oavsett om det är en människa eller en hund, är alltid jobbigt, tungt och bittert... Men vi kan inte sluta leva för det... Livet måste få gå vidare och eftersom man bara lever en gång, måste man försöka ta tillvara och uppskatta den tid man får... Även om det är tungt för dig att ha förlorat Alfons, tänk på allt trevligt han har gett dig! Är inte den glädje hundarna sprider omkring sig, värd den stund man får sörja när de går bort?
Det som slagit mig när jag läst alla kommentarer kring Alfons är att han verkar ha lämnat ett stort intryck hos många människor… Och det gör mig glad. Det gör mig glad att han under sin tid här på jorden har fått göra så gott!

För mig är det otroligt mycket värt att få se/läsa det… Skulle du verkligen vilja missa att uppleva det fler gånger? Ingen individ är den andra lik, inte ens bland kullsyskon, och jag lovar dig att ingen, absolut ingen kommer att vara som Alfons. Men inte desto mindre sätter de alla sina spår, lämnar avtryck i ens hjärta, och man älskar dem allihop lika mycket, var och en på sitt sätt och för den de är… Och var och en ger de något till en, på sitt alldeles egna sätt…
Och det gör det värt det…

Sörj Sofie, men sörj inte för länge, så du glömmer glädjen och livet! För det är värt det…

Kram på dig...

http://deviljas.se

Olli

13 juli 2011 12:09

Tack Teresa :)
Jo han lämnade ingen han mötte oberörd. vilket jag är glad över.
Jo jag vet att nästa hund blir minst lika speciell men på sitt eget sätt. ser fram emot den dagen just för att få känna glädjen igen.
Ibland kan jag faktiskt tänka på allt roligt vi hade och hur underbar han var. men det är fortfarande sällsynta stunder. men de blir oftare.
Tack för de fina orden. jag är tacksam över att jag fick köpa honom av dig. han var verkligen en underbar hund :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bytte blogg då denna inte riktigt var det jag ville ha...Nu hittar ni mig på...onenolli.wordpress.com   Det uttalas One and olli ;) ...

Ja kanske ska börja med att summera året som gick. Mina mål var: - Godkänt lägre klass - LP1   Båda avbockade.  Szune fick LP1 i maj då vi startade i ettan i Älvsbyn. Tre starter tre 1a pris. Sen gjorde vi oss redo för 2an och vi lyckades med 2...

Nyligt så brann det hos en bekant till mig. Vi känner inte varandra mer än genom gemensam vän. Vi pratar när vi ses och är glada. Nyligt så fick hon uppleva något som jag drömt så otroligt många mardrömmar om, huset brann ner och tog med sig två fyr...

Enkelt val. Jag gillar hanar bättre. De löper inte, de blir aldrig skendräktiga och de kan inte få valpar. Hanar har sina nackdelar de med, men jag tycker inte att de nackdelarna överväger fördelarna. Man kan säkert få en hane som är helt tiktokig ...

Oj aldeles för många egentligen. Saker som jag minns extra väl är nog när vi fick uppflyttet till lägre klass. Glädjetjutet i skogen när han tog målpinnen och hur bra han gick på lydnaden trots den tryckande värmen. Sen vann vi klassen också! Spåret...